Han var en stor nykterhetskämpe som startade en egen underrättelsetjänst för att komma åt hembrännare medan han själv gärna tog sig en sup då och då. Det sägs att han levde sitt liv tillsammans med två kvinnor, att han tog betalt för kyrkliga tjänster och han var bokstavligt talat beredd att gå hur långt som helst för att få den perfekta församlingen.
Anders Lindbäck, född 22 december 1803 i Bretved, Brålanda, död 20 november 1865 i Karlstad, var en svensk präst och seriemördare. Han avslöjades efter att anhöriga till ett av hans offer i februari 1865 begärt gravöppning och obduktion av den dödes kvarlevor.
Lindbäck gjorde ofta hembesök hos fattiga och svaga för att välsigna dem och ge dem nattvarden. Konstigt nog blev flera personer ännu sjukare efter prästens besök. Han insåg hur dyrt det blev med de fattiga och sjuka och fann sin lösning.
Prästen tog sitt så kallade sockentyg som bestod av en liten flaska vin, en bägare att dricka ur och en tallrik för oblaten. Han åkte hem till de fattiga och sjuka, förgiftade dem.
Lindbäck föddes som son till lantbrukaren Sven Andersson (1774-1822) och dennes hustru Lisa Olsdotter (död 1821). Fadern kallades för "Skinke-Sven" då han stulit en skinka vid något tillfälle. Han kom att bli en fattig backstuge-sittare, från att ha varit en välbärgad hemmansägare.
Under sin uppväxt fick Lindbäck ofta gliringar om faderns tilltag. Lindbäck växte upp under mycket fattiga förhållanden och fick leva på matgåvor från sockenbor.
I Skållerud inackorderades Lindbäck hos lantbrukaren och inspektorn Johan Ågren, han gifte sig med Fredrika Charlotta Bergman år 1834, han fick köpa en gård billigt - gården var rik och inkomsterna från denna gav Lindbäck möjlighet att bland annat kosta på sina söner en bra utbildning och de blev båda officerare.
1861 valdes Lindbäck till kyrkoherde i Silbodal. Då Lindbäck tillträdde sin kyrkoherdebefattning hade socknen att bära fattigunderstöd för 40 personer och han genomdrev ett antal bestämmelser och förordningar i syfte att få mindre utgifter.
Hans strävan ledde till att han 1864 begick tre mord genom att blanda arsenik i nattvardsvinet. Han begick även mordförsök på fler personer som emellertid överlevde.Lindbäck sista offer var en gammal god vän, Anders Lysén.
Kort efter det att han hade skrivit sitt testamente där Anders Lindbäck fick alla pengar, avled vännen med svåra magsmärtor och kräkningar. Och i februari 1865 begärdes gravöppning och obduktion av Lyséns kvarlevor av dennes släktingar. När doktorn och kemisten upptäcke att kroppen innehöll arsenik, anhölls Lindbäck. Han erkände strax därefter.
Under den första rättegången, vilken hölls av häradsrätten i Långelanda tingshus, hävdade han att han begått morden av barmhärtighet. Lindbäck dömdes till döden och målet togs vidare till hovrätten som gav häradsrätten bakläxa för en undermålig undersökning och rättsprocess.
Häradsrätten behandlade fallet igen, men straffet ändrades inte. Lindbäck begick emellertid självmord genom hängning i sin cell i Karlstads fängelse (numera Bilan hotell).
Mordförsök: Daniel Andersson i Huken, Daniel Danielsson, Nils Danielson i Årjäng och Per Olsson i Klevarne. Döda: 1864: Änkan Karin Persdotter i Huken. Inhyseshjonet Nils Pettersson i Fårskog och då - förre handlanden Anders Lysén i Silbodal.
I bygden gick det senare rykten om att Lindbäck skulle ha rymt från fängelset och emigrerat till Amerika i lönndom för att undkomma dödsstraffet, vilket naturligtvis var bara påhitt.
Mannen som sökte lösningar på fattigdom tog tre liv och - blev av med sitt på egen hand.
Källor:sv.wikipedia.orgvf.sesvenskamord.sesv.cyclopaedia.netproveniens.ifokus.se