Namnet är av äldre datum på denna fågel, här får du veta varför. En både vacker och annorlunda, en att veta mer om är Lunnefågeln (Fratercula arctica) - som är en fågel som tillhör familjen alkor. Den häckar i Nordsjön, norra delen av Atlanten och Norra ishavet samt vid Europas, norra Asiens och Nordamerikas kuster. Den är en flyttfågel.
Västmannaöarna är kända för sitt stora sjöfågelbestånd och ingen annanstans på Island är lunnefågeln så talrik. De käns igen då de har fina, färgglada näbbar, och ett snällt utseende.
Snabbfakta: Lunnefåglarna lägger bara ett ägg, som kläcks efter ca 40 dagar, de lever på fisk och är ca 30 cm långa, väger mellan 350-450 gram. Duktig i näbben - de kan hålla fast upp till 30 fiskar samtidigt i den. Lätet är ett dovt, grymtande ”arr-uh” eller liknande och brukar höras från boplatsen.
Den är svartfärgad på ovansidan, vit på undersidan med ett brett svart band om halsen. Vingarna är svarta på ovansidan och grå på undersidan. Huvudets sidor och strupen är ljust askgrå och den har en mörkt blågrå triangelformad fläck över ögat som tillsammans med ett längre streck bakom ögat ger den en uppsyn som en ledset sminkad clown.
Den har en mycket stor papegojliknande näbb med konvexa näbbfåror som sträcker sig bakåt och den är blå, gul och röd. I mungipan har den en rund gul fläck. Benen är orangea. Den vuxna fågeln är om vintern mörkt gråtonad i ansiktet och näbben är mörkare och mindre.
Lunnefågeln är svårräknad och man uppskattar därför världspopulationen till mellan 3,8 och 8,2 miljoner häckande par varav 113 000 häckar kring Nordsjön. De lägger ägg i hålor under marken som de själva gräver ut. Hanen och honan turas sedan om att proppa i fågelungen fisk ett par gånger per dag.
Efter 1½ månad lämnar föräldrarna boet, och då får ungen klara sig själv ett tag. Som tur är rör det sig bara om ungefär en vecka. Under tiden växer vingarna till sig, och en dag ger den sig ut i världen på egen hand.
Idag förekommer inte lunnefågeln som häckande fågel i Sverige. Dock har den häckat i Bohuslän och den beskrevs första gången som häckfågel i Sverige den 14 juli 1837, men man har visat genom benfynd att den häckat under lång tid i Sverige.
I modern tid fanns de enda kolonierna på Soteskären och på Stora Knappen bland Väderöarna i Bohuslän, där man tror att ett hundratal par kan ha häckat. Dessa kolonier försvann på grund av jakt och äggplockning trots att lunnefågeln var fridlyst i Göteborgs och Bohus län redan från 1913. Även minken gick hårt åt dessa båda kolonier och de sista paret häckade 1970. Senare återplanterings-försök har misslyckats.
Lunnefåglar är skickliga simmare och dykare. De flyger oftast mycket lågt och snabbt över vågorna med surrande rörelser av de korta vingarna. Lunnefåglar kan bli gamla och man har hittat individer i Skottland som är äldre än 30 år.
Lunnefågelns vetenskapliga släktnamnet Fratercula betyder "den lille brodern". Det har föreslagits att namnet anspelar på dess likhet med en munk men det är osäkert vad som ansågs vara munklikt. Engelsmannen Bill Gotch anser att det refererar till lunnefågelns beteende att lyfta en fot över den andra, som om den tänkte be en bön.
Brisson som döpte släktet 1760 ger själv ingen förklaring. Han använder namnet parallellt med det franska namnet Macareux, och en möjlighet är att Fratercula anspelar på Macareus, bror och älskare till Canace i Ovidius heroider.
Lunnefågel kallas ibland bara för Lunne och i äldre dagar kallades den Grönländsk papegoja. På norska och danska heter arten lunde, på isländska och färöiska lundi och på finska lunni. Det finns det många hypoteser om ordets ursprung. Elof Hellquist hävdar i sitt verk Svensk etymologisk ordbok, att namnet är släkt med det ny-isländska ordet lundir, vilket betyder ”vita strimmor i ansiktet”. Nu vet ni allt viktigt...
Källor:
sverigesradio.se
sv.wikipedia.org
vulkanresor.se