Enligt den allmänna relativitetsteorin kan ingen materia eller information lämna ett svart håls innandöme så att det kan iakttas av en utanförvarande åskådare. Man kan inte heller hämta ut någon massa, inte få en reflektion eller spegelbild genom att belysa det med en ljuskälla, och inte få någon information om materia som försvunnit in i hålet.
Anledningen till att svarta hål är svarta är att inte ens ljus kan slita sig loss ur deras järngrepp. Innanför ett svart håls händelsehorisont, som kan sägas vara det svarta hålets yta, är gravitationen nämligen så stark att ingenting, inte ens ljus, kan ta sig ut. När någonting väl passerat händelse - horisonten finns alltså ingen återvändo, det är då för alltid fast i det svarta hålets våld.
Ett typiskt svart hål är inte större än ett tiotal kilometer. Det kan däremot ha en massa som är så stor som 15 gånger solens massa. Själva termen svart hål myntades inte förrän 1967.Ett svart hål uppstår då en stjärna med åtskilligt mycket större massa än solen når slutet av sin livscykel. Efter dödsstöten, i form av en våldsam supernova, kollapsar det som återstår av stjärnan fullständigt under sin egen tyngd. Stjärnans kvarlevor faller ihop till en enda punkt utan volym och med oändligt stor densitet. Denna punkt, det svarta hålets kärna, brukar kallas för en singularitet.
Nu har forskare funnit svarta hål i havet. De enorma strömvirvlarna slukar allt som kommer i dem och inte ens vatten kan slippra ut. Forskare har funnit liknande havshål som är enorma virvlar som gör detsamma som hålen i rymden gör med ljus - slukar allt som kommer i det.
Det som sedan är fast inne i det svarta hålet kan inte sippra ut. Forskarna tror dessutom att några av dessa enorma strömvirvlar kan dämpa den negativa påverkan av smältande havsisar. En strömvirvel kan leva i flera månader, är större än en stad och innehåller miljarder ton vatten. Virvlarna transporterar varmt och kallt vatten runt om i haven.
Den allmänna relativitetsteorin beskriver möjligheten av formationer i vilken två svarta hål i rymden ansluts till varandra. Sådana formationer benämns vanligen maskhål. Maskhål har inspirerat science fictionförfattare för att de erbjuder en möjlighet att resa snabbt över långa avstånd och även att resa inom tiden.
I praktiken verkar sådana formationer helt omöjliga inom astrofysik, för att inga kända processer verkar tillåta att skapa sådana objekt. Amerikanska forskare vid University of Texas blev något överraskade, när de tittade närmare på den oansenliga galaxen NGC 1277. Den visade sig nämligen innehålla ett extremt stort svart hål med lika stor massa som 17 miljarder stjärnor som solen.
Därmed är det nyupptäckta svarta hålet ett av de absolut största som hittills hittats – möjligen överträffat av endast ett enda tidigare registrerat svart hål.
Källor:alltomvetenskap.sesv.wikipedia.orgaftonbladet.seillvet.se